2011-03-15 05:51 #0 av: MoaL

Det finns lagar som ska se till att djuren i Sverige hålls på ett godtagbart sätt, och det finns särskilda bestämmelser med allmänna råd som är till för att förtydliga vad lagen anser att djuren minst behöver.

Många missuppfattar och tror att L80 är djurskyddslagen, men det är det inte. L80 är "Föreskrifter och allmänna råd om hållande, uppfödning och försäljning av sällskapsdjur", alltså, precis som det låter, råd och föreskrifter. Den kompletterar djurskyddslagen och förtydligar vad som är minimumkrav för att lagen åtlyds.

Djurskyddslagen är med andra ord något helt annat, och till att börja med kan jag citera följande från Djurskyddslag (1988:534):


4 § Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett
sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet
att bete sig naturligt.

Denna lag täcker en stor del av allt man kan önska av en lag. Den innebär att man måste hålla sina degus med minst en artfrände, att man måste låta sina degus få tillgång till ett sandbad, att de ska ha ständig tillgång till foder och vatten, möjlighet att gömma sig, och så vidare.

L80

L80 kommer med förtydligande direktiv, som följande:

1 § Gnagare, utom guldhamstrar, ska hållas i par, av samma eller motsatt kön, eller i grupp. Detta gäller inte om det finns särskilda skäl.
Tidpunkten för, och tillvägagångssättet vid, sammanförandet av djur i par eller i grupp ska väljas med hänsyn till djurens art, ålder och kön samt andra omständigheter, så att risken för osämja minimeras.

- Särskilda skäl är om djuret visar onormal aggression eller rädsla gentemot artfränder.


3 §
Kaniner och gnagare ska ges tillgång till gnagmaterial.

- Gnagmaterial kan utgöras av hårda fodermedel, hö och grenar.


5 §
Ungar av kanin och gnagare ska hållas tillsammans med modern, eller en likvärdig ersättare för henne, så länge de behöver hennes mjölk och omvårdnad.

- Vilket innebär att inga degusungar får tas från modern förrän de är minst 5 veckor gamla.


11 §
Kaniner och gnagare ska hållas i en för sysselsättning berikad miljö.

- Det innebär att djuren exempelvis ska ha tillgång till saker att klättra/hoppa upp på eller krypa under. Grävande djur ska få möjlighet att gräva och hamstrande djur ska ha möjlighet att samla föda.

13 § Guldhamstrar, dvärghamstrar, gerbiler, taggmöss, chinchillor och degusråttor ska ha en bolåda med tak eller bohåla med rent och torrt bomaterial. Detta gäller även dräktiga kaninhonor från och med en vecka före beräknad förlossning till minst fyra veckor därefter. Om flera djur hålls tillsammans ska det finnas bolådor eller bohålor i sådan omfattning att de kan utnyttjas av alla djur samtidigt utan att konkurrens eller aggressivitet uppstår.

16 § Gerbiler, chinchillor och degusråttor ska ha ren och finkornig sand för pälsvårdande sandbad.


18 § Degusråttor ska ha minst en spaningshylla eller annan utsiktsplats. Om flera hanar hålls tillsammans ska det finnas minst en utsiktsplats per hane.


20 § Guldhamstrar, dvärghamstrar, gerbiler, brunråttor och möss ska ha fri tillgång till foder. Kaniner, marsvin, chinchillor och degusråttor ska ha fri tillgång till grovfoder såsom hö eller gräs. Förändringar av foderstaten till kaniner, marsvin, chinchillor och degusråttor ska ske successivt. Detta gäller särskilt vid övergång från hö till färskt gräs. Marsvin ska ges daglig tillförsel av vitamin C.


Utrymme

När det gäller utrymme för degus så säger L80 följande:

Minsta tillåtna yta (m²): 0,3
Minsta yta per djur vid grupphållning (m²): 0,15
Minsta yta per avelshona vid grupphållning (m²): 0,2
Minsta mått på kortaste sidan (m): 0,4
Minsta höjd (m): 0,4


Detta är dock absoluta minimimått, ju större desto bättre.


Utrymme i bolåda:

Minsta längd (cm): 20
Minsta bredd (cm): 15
Minsta höjd (cm): 13

 

Övrigt

Följande är också citerat från Djurskyddslag (1988:534):

8 § Vid transport av djur skall transportmedlet vara lämpligt
för ändamålet och ge djuret skydd mot värme och köld samt mot
stötar, skavning och liknande. I den utsträckning det behövs
skall djuren hållas skilda från varandra.

9 § Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt
beteende visar tecken på ohälsa, skall djuret snarast ges
nödvändig vård, vid behov av veterinär, eller andra åtgärder
vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret
måste avlivas omedelbart. Lag (2003:1077).



Källa:
Jordbruksverket