Berättelser

Er första degu

2016-04-29 10:19 #0 av: hhejlollo

Tänkte vi kunde berätta hur vi kom på att vi ville ha just degus, och vad våra första hette!😃

Jag satt med min mor på hennes jobb och höll henne sällskap när hon jobbade natt, mamma började berätta om en art dom hade när hon jobbade på djuraffär när jag var liten, vilket var degu! Jag började genast söka och föll pladask när jag såg bilder på dom! Började söka runt efter uppfödare och hittade en privatperson i Borås (jag själv bor i Västerås). Då min moster bodde i Borås just då åkte jag ner och bodde hos henne och när jag skulle hem hämtade jag upp två små degus som skulle flytta med hem. Lillan och Bambi döptes dom till! Två agoutisystrar på ca 8 veckor, och DÄR föll jag helt och hållet! Jag kan säga att degus alltid kommer finnas i hemmet!

Kristallens Smådjursuppfödning & Omplacering

www.kristallens.wix.com/kristallens

Sajtvärd på degus.ifokus

Anmäl
2016-04-29 10:21 #1 av: hhejlollo

Här är Lillan, tyvärr dog hon för några år sedan i lunginflammation som vägrade ge med sig, men hon kommer alltid finnas kvar!❤️

Kristallens Smådjursuppfödning & Omplacering

www.kristallens.wix.com/kristallens

Sajtvärd på degus.ifokus

Anmäl
2016-04-29 10:24 #2 av: hhejlollo

Och här är Bambi! Denna lilla dam finns fortfarande kvar och är den degu som är allra trevligast mot andra degus! Hon tar emot alla nya med öppen famn och börjar genast tvätta nykomlingarna! Speciellt ungar älskar hon och hon skulle aldrig göra något ont mot någon! Bambi älskar att dra in oss i buren för att tex visa att hon ändrat om i boet!

Kristallens Smådjursuppfödning & Omplacering

www.kristallens.wix.com/kristallens

Sajtvärd på degus.ifokus

Anmäl
2016-04-29 17:18 #3 av: smurfan-13

Mina första degus skaffade jag -97. De var syskonen Bea & Akilles (som dock var två hanar). Helt klart de tamaste och mest sociala degus jag har haft, men Akilles blev hastigt blind innan han var 6 mån och mådde så dåligt av det att han fick tas bort. Bea blev oxå blind, men det gick långsammare och hen tog det bättre.  Vid tre års ålder var Bea dock riktigt gammal, sliten och vi var tvungna att ta bort hen. Bortsett från ca 4 år i samband m att jag bodde i Spanien har jag haft degus konstant sen dess.
På bilden syns Bea som fostrade katten Veto hårt. ;) Veto fyller snart 17 år och visar fortfarande degusarna stor respekt :D

Anmäl
2016-05-19 09:42 #4 av: hhejlollo

Vad gulligt att katten fortfarande visar respekt för deguna! Var kom dina första ifrån?Skrattar

Kristallens Smådjursuppfödning & Omplacering

www.kristallens.wix.com/kristallens

Sajtvärd på degus.ifokus

Anmäl
2016-06-09 14:48 #5 av: mrsJensen

Jag blev kär i degus när jag hjälpte till att frakta några från utlandet hem till Sverige (åt hhejlollo). Hade aldrig träffat på dem förut men föll verkligen pladask! Kär Sedan dröjde det ganska precis ett år innan hhejlollo lät mig vara fodervärd åt två omplaceringspojkar som jag redan efter ett par dagar insåg att jag inte kunde lämna ifrån mig Gapskrattar -Så jag adopterade dem! Och njuter varje dag av att degusarna är så spralliga och roliga, glada och trevliga Hjärta 


Anmäl
2016-06-16 14:55 #6 av: [Evaskeva]

Hej! Det började med att min ¨gubbe¨ är så väldigt pälsallergisk men vi köpte en hamster till dottern och det funkade bra så länge han inte rörde den.Men som alla vet så lever dom max 2 år.Vi kan ju inte ha några större pälsdjur så jag började leta på nätet och av en slump så såg jag en Degu som gosade med sin husse.Där föll jag/dottern  direkt! Men vi kunde ju bara köpa en eller ingen....tyvärr...

Anmäl
2016-10-06 15:21 #7 av: Ninja&laisy

Jag var 9 år och tvingade in pappa i djuraffären i byn varje helg. Vet inte hur många veckor/månader. Men jag älskade att titta på degusarna och ägaren till affären lät mig ofta sitta inne hos dem i voljären och umgås med dem, de alla var väldigt sociala och spralliga. Jag var speciellt kär i en som hade tappat svansen, för han var mest kelen. Min pappa sa alltid nej när jag tittade på honom med bedjande ögon om att få ta med dem hem. Helt plötsligt när jag kom in med pappa på mitt traditionella besök märkte jag att det var ovanligt stilla i voljären, endast en liten ensam degu satt i ett hörn och såg så deprimerad ut. Jag gick in och satte mig och det var lilla killen utan svans som sprang fram till mig och la sig innanför tröjan på mig. Alla andra hade blivit sålda och ägaren berättade att ingen ville ha denna lill killen pga svansen. Helt plötsligt stod pappa där men en fågelbur och sa till mig att jag fick honom. Visst, det var en ensam degu, men han var verkligen aldrig ensam. Han följde till och med in på Maxi kikandes från pappas bröstficka. Vi lämnade alltid buren öppen så att han kunde gå precis som han ville. Jag döpte honom till Pipen, pga de små pipljuden han alltid gjorde när man kom hem från skolan. Pipen blev strax över sex år gammal. Jag har tusentals historier om honom och vad vi hittade på. Men någonstans måste man sluta. Jag bifogar ett tidningsurklipp från en utställning. 

Anmäl
2016-10-15 11:30 #8 av: Vattnadal

Pipen, ställdes han ut på SGFs utställningar?

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2016-10-20 14:21 #9 av: emydam

Såg mina första par degusar på Arken Zoo. Och eftersom jag tidigare varit förälskad i chinchillor men bestämt mig för att inte skaffa dem på grund av lång livslängd (låter så hemskt!) och för att de är uppe på nätterna, funderade jag på degusar. Lång historia kort, köpte sedan Chip och Dip i augusti i år som omplaceringar av Louise och totalt älskar dem och alla deras rackartyg!

Anmäl
2016-11-05 15:12 #10 av: JustLittleMee

Jag fick min första Degu 1996 när jag var nästan 11år, hade läst mycket om dom i böcker osv - internet fanns inte så tillgängligt då - och hade tjatat lääänge på min mor som avskyr gnagare. Men så en dag åkte vi på en utflykt; landade i en djuraffär i Önnestad, tror jag de var. Väl där fick jag se livslevande Degusar - mor hade alltså gått med på att jag skulle få äga en sån skönhet! Ägaren talade om för mig då att familjen han hade på plats bestod av mor far och avkommor - ca 6st, och att detta var den första kullen till salu i Sverige/Skåne (vet dock inte om det stämmer till 100% men lycklig vart lilla jag!) Jag valde ut en mkt kelen och mysig hane som fick namnet Morafix, på den tiden fanns nog inte kunskapen som idag - att de helst ska vara två - men han har nog aldrig lidit av "ensamheten" då han följde med mig precis överallt - till affären, till kompisar, lekte i min säng, sprang lös och följde med mig vart jag än skulle! Han och vår dåvarande norska skogskatt Snövit var som ler och långhalm, han älskade att krypa in under hennes långa päls och sova under magen med ansiktet ut tittandes vid hennes bröstkorg! 😂
Han levde ett bra liv och var min absoluta bästa lilla skit - han gick bort endast 8 år gammal...
Var idag till djuraffären och fick syn på en bur med nyinkommna Degu honor - där small jag pladask igen! Nog får det bli en MorafixJunior i familjen inom snar framtid! ❤

Anmäl
2016-12-02 16:05 #11 av: Saga85

Jag var inne i en djuraffär och stontanköpte en deguhona. Inte det bästa valet, och de första åren gjorde jag helt fel i kost och dylikt samt att inte ha en kompis till henne. Skaffade aldrig någon kompis till henne, men hon sprang runt fritt i mitt rum dygnet runt. Hade även med henne ofta när jag var ute. Hon blev 9 år och var det absolut mest keligaste husdjur jag haft.

Hon fick först namnet Mimini men kallades för Mini. Just för att hon var så liten till skillad från de marsvin jag hade när jag var barn.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.