Beteende & Hantering

Det går att träna degus =)

2016-12-06 13:06 #0 av: ähnchen

Det är nog inget nytt i stort men jag har sett så otroliga skillnader i mina grabbar att jag tänkte dela med mig lite. Jag har de senaste två åren lärt mig så sjukt mycket om hästträning och lyckats få min svårhanterade, ofokuserade häst att bli lugn och trygg i sig själv så att jag idag kan rida henne i repgrimma på långa tyglar. Och den som har lärt sig mest är jag, inte hästen. Vi är inte perfekta och kommer aldrig vara det men vi kommer alltid att bli lite bättre. :)

Jag har fått en helt annan förståelse för hur hästar funkar och ändrat mycket i mitt beteende för att förbättra kommunikationen. Det har även lett till att jag började se mina degus med andra ögon. De är bytesdjur de med, som tar till flykt när det blir för läskigt. Det är så evolutionen har programmerat dem för att de ska överleva. De är känsliga för yttre signaler som ljud, rörelse och beröring precis som hästar. Och de kan även anpassa sig, dvs. de har stor förmåga att lära sig något nytt.

Jag började iakta mina två degus utifrån hur de reagerade på olika saker. Vad var vem rädd för, eller inte?

Krümel var rädd för i princip allt. Han är den ranglägre och bråkstaken i buren. När det kommer till människor var han väldigt reserverad med aggressiva tendenser om han trängdes in i ett hörn, och även om han vågade komma ut på min hand var han alltid jättespänd. Bar man iväg honom fanns risk att han plötsligt skulle ta ett panikskutt från handen för att gömma sig någonstans med hög risk för att han skulle skada sig. Han är 5 år och lite till. Under hans första 4 år var han i princip oförändrad. Idag kommer han gärna ut på handen, jag kan gå omkring med honom utan att han vill fly, han går fram och undersöker nya saker och jag kan tom klappa honom lite försiktigt. Plötsliga oväntade rörelser kan fortfarande skrämma honom och då kryper han ihop i några sekunder för att sedan skutta vidare, istället för att sitta under buren och pipa i en halvtimme. Annars är han lika pigg som alltid. Han bråkar lika gärna och mycket med Manni men aggressiviteten i det har avtagit betydligt iom att hans självtrygghet ökat.

Manni var och är inte särskilt rädd för någonting men däremot ganska respektlös. Om han ville komma förbi min hand tvekade han inte att gräva eller bita bort den. Min naturliga reaktion var att dra undan handen för att undvika de vassa tänderna. Och förstärkte därmed beteendet. Degus är så små och söta att man förlåter mycket. Hade han varit en häst och betett sig på det sättet hade min hälsa lidit ordentligt. Och han gjorde inte så mot Krümel då han lärt sig vett av andra degus förut. Nu kan han fortfarande försöka skjuta bort handen med tassen men om inte det funkar ger han sig – oftast. ;)

Som sagt, inte perfekt men lite bättre varje dag.

Vad har jag gjort då?

När det gäller Krümel har jag lärt mig se när han står precis mellan att fly eller stanna kvar och typ fryser när jag närmar mig eller sträcker fram handen. Jag stannar upp där tills han gör minsta lilla rörelse tillbaka mot mig, t.ex. vrida huvudet tillbaka till mig en aning, och då avlägsnar mig eller handen genast. Kommer tillbaka, fram till samma punkt, väntar, och avlägsnar mig igen efter att han kommit en mikrometer närmare mig. Han har nu lärt sig att han har lite kontroll över det som händer med honom och blir modigare och modigare.

För Manni har jag gjort fel beteende jobbig, dvs. jag listade ut vad han INTE gillar. Som t.ex. att lägga handen över honom som om jag ville plocka upp honom. Så när han ville bita mig drog jag inte undan handen som var i vägen utan lade andra handen över honom vilket gjorde att HAN drog sig undan. Då tog jag genast bort ”plockhanden”. Den andra var kvar. Tillbaks kom han och ville bita, och tillbaks kom ”plockhanden” och han drog sig undan. Efter flera varv var det som i en tecknat film. Degun närmar sig beslutsamt handen i hans väg, han fokuserar på största fingret, öppnar munnen, de vassa tänder blottas. Minnesbilder av hur ”plockhanden” sänker sig över honom träder fram inför hans inre syn, han håller inne – ’Ähm, nej. Dum idé. Mycket dum idé.’ Degun stänger munnen, kliar sig bakom örat och låtsas om ingenting. Jag är säker på att han hade visslat om han hade kunnat vissla :D

Jag kommer så småningom lära honom att bli upplockat. Skulle vara så otroligt smidigt om man behövde åka till vet någon gång och hålla i honom. Då behöver jag dock lära honom att ”plockhanden” faktiskt inte är någon fara… Och hitta på något annat jobbigt ifall han gör något oönskat nästa gång ;D 

Värd på Natural Horsemanshipwww.gnagarfantasten.se

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Anmäl
2016-12-18 08:41 #1 av: Alwyn

Kul att läsa om beteenden och träning. Kul att det går framåt :)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.