2017-03-12 20:06 #0 av: ähnchen

Jag vill påstå att degus som är mer åt det rädda, lättskrämda hållet samtidigt lär sig snabbare. Att de är lättskrämda beror på att de är känsliga, och att de inte har lärt sig hantera världen runt omkring sig. Allt som rör sig och/eller låter betyder något för dem och det krävs väldigt lite att få upp dem i varv. 

MEN samma sak gäller för de positiva stimulanserna. Dvs. degun är lika mottaglig för saker som genererar för degun önskade resultat som till exempel mat (vad annars ;) ).

Min degu Krümel är en sådan känslig individ och har mer än en gång  flytt för livet pga till synes ingenting. Men han är den som lär sig i ett nafs vad som gäller när foderrutinerna ändras. 

Ett tag gav min sambo degusarna mat på morgonen efter att han ätit. Krümel piper högt och tydligt när det vankas mat. När skeden klirrade mot müsliskålen började pip-konserten för det betydde att sambon började bli klar och då var det dags för degusarna. Det blev så mycket pip på morgnarna att vi ändrade på rutinen och jag gav dem mat när jag gick upp. Det tog bara ett par dagar tills det blev pip när jag började röra mig i sovrummet istället. :D

Ett annat exempel: Förra veckan fick degusarna komma ut på morgonen två dagar i rad, något som annars sker på kvällar. Tredje dagen hade jag inte lika mycket tid, men Krümel satt nere vid dörren och grävde mot plexiglaset, något han annars inte gör. Han förväntade sig att få komma ut helt enkelt.

Jag har med framgång använt mig av element från hästträningen för att hjälpa honom att kunna hantera livet bättre och vara mindre stressat och han lär sig fort även där. Det är bara min tid som sätter gränser för hans utveckling. 

Hans kompis Manni är raka motsatsen. Inte slö på något sätt men inte alls lika känslig och då bryr han sig genast mycket mindre om saker. Men det gör också att han är mer förlåtande så att man inte behöver tänka lika mycket på hur man ska reagera på hans beteende. Samvaron blir mer avslappnad då. 

Älskar de två sötnosar Hjärta