# Sorg & glädje Author: [Borttaget] För lite sedan tog vi emot tre omplacerings deguer, en kastrerad hane (pappa Frank född -10) och två honor (mamma Fia född -10 och dottern Angelina född -11). När vi fick hit dem så insåg vi direkt att dem troligtvis var väldigt understimulerade (den aktivering dem hade i buren var två hjul - som dessutom var på tok för små så det såg ut som att dem knäckte ryggen när dem sprang i dem!). De tidigare ägarna verkade mena väldigt väl men det märktes att dem saknade kunskap (dåligt foder osv). Så det första vi gjorde var att byta ut hjulen till ordentlig storlek, sedan lät vi dem landa lite men la in lite pinnar till dem att gnaga på. Vi fick hem dem fredagen 31 juli och på söndagen var alla tre så framåt att vi kunde för första gången hälsa ordenltigt. Frank och Angelina var hur pigga som helst och väldigt nyfikna. Fia däremot var inte lika pigg längre som hon var tidigare (som sagt, första gången vi fick hälsa på henne, annars bara sett henne springa omkring i buren).  Min sambo sträckte in handen för att se om hon skulle bli nyfiken precis som sina kompisar och då bet hon honom - så det gick hål. Då reagerade vi och tyckte att det var väldigt konstigt. Efter en stund så satt hon bara helt stilla och rörde sig inte alls längre. Då tog sambon upp henne och kände att hon bara var skinn och ben :( hennes andedräkt var hemsk och när vi kollade tänderna såg även dem hemska ut :/. Medan sambon ringde runt till veterinärer för att se om någon kunde ta emot oss på direkten så försökte jag få i henne lite vatten. Då började hon rycka till precis som om hon fick något anfall eller nåt...var väldigt obehadligt att se. Hon tappade även balasen och trillade hela tiden åt vänster...Så ut i bilen så snabbt som möjligt för att köra till veterinär men tyvärr avled hon i bilen :(. Kändes väldigt jobbigt såklart :(. Angelina och Frank däremot mår toppen, nu med ordentligt inredd bur, bättre mat osv. Dem är pigga, nyfikna och sociala. Hur goa som helst :) Dem tittar även nyfiket bort mot andra buren där vi har Arnold (numera kastrerad, tog tyvärr tid innan vi hittade en veterinär vi litade på så håller tummarna att det inte finns några bebisar i Lilys mage eftersom tidigare ägare köpt dem i djuraffär) och Lily så fort dem gör ljud ifrån sig. Angelina och Frank är även väldigt nyfikna på våra hundar och trycker nosen mot gallret för att hälsa på dem! Så med sorg fick vi säga hejdå till Fia men med glädje har vi välkomnat Angelina och Frank till familjen. Bjuder även på lite bilder på våra sötnosar! ## Comment 1 Author: ähnchen Så sorgligt med lilla Fia :(  Så skönt att de två andra är pigga och att de fick ett bra hem hos er. :) ## Comment 2 Author: [Borttaget] Verkligen sorgligt, det som känns jobbigast är att hon måste ha mått dåligt ett tag med tanke på vilket skick hon var i :/. Vi ska ge dem det bästa hem vi kan! ## Comment 3 Author: ähnchen Ja, så svårt också att märka när de är så skygga. Jag har för vana att väga mina minst en gång i veckan. Då får jag signaler tidigt om någon är på väg ner (eller upp för den delen) utan att visa något utåt. Men om de inte vill komma fram än blir det ju nästintill omöjligt att kolla. Plus att man inte ser skillnaden på dem när man inte haft dem så länge och inte vet hur de brukar vara när de mår bra. De är ju verkligen duktiga på att dölja dålig hälsa även när man känner dem... ## Comment 4 Author: [Borttaget] Smart tänkt! Vi har inte vägt våra så ofta men vi ska nog ta och börja göra det :) nu känner vi ju dem så vi vet vad som är normalt för dem men som du säger så är dem ju bra på att dölja det! Nu har även dem två nykomlingarna blivit så tama att vi vägt dem en gång :) svårt att hinna läsa av vågen för ingen av våra fyra iaf vill sitta still XD men vi är envisare så det går!:) ## Comment 5 Author: ähnchen Haha, känner igen det. "Hmmm, han ligger nog mellan 200 och 220..." 🤪 Du kan försöka sätta de i en skål och ge dem en liten godbit. Det har hjälpt mina att hålla tassarna stilla tillräckligt länge för att kunna läsa av vågen. 🙂 ## Comment 6 Author: [Borttaget] Haha jo så blir det XD Jo ibland funkar godis ibland tror jag dem vet att vi vill att dem ska sitta kvar och då vill dem absolut inte stanna, godiset tar dem emot sen vill dem väck :p små charmörer ;) men ja, det är ju ganska små marginaler så börjar vi väga dem varje vecka så borde det inte spela så stor roll några gram hit eller dit :p Än har Arnold och Lily hållt en jämn vikt och bara vägt dem andra 1 gång :p