![[adastran]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Deguhane gör ifrån sig ”varningsskall”
Hej kära vänner. I fredags tog jag med mig två deguhanar hem. Den ena är 12 veckor gammal medan den andra är 14 veckor gammal. Under helgen har de betett sig som nyinflyttade degusar kan - varit skygga och sprungit och gömt sig vid höga ljud alt. rörelser och när jag närmat mig buren. Jag la även in en av mina gamla tröjor för att de skulle bli vana vid min doft och den yngre har sniffat på mig flera gånger och den äldre bara en eller två gånger. Utöver det har jag sedan dag ett suttit utanför buren i kanske 15-30 minuter per gång och pratat med dem för att de ska vänja sig vid min röst. Men för två dagar sen började den äldre göra ifrån sig ”varningsskall” mot mig och även börjat gnaga maniskt på gallret i ena hörnan samt sprungit runt i buren alldeles paranoid och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Detta oroar mig då jag är rädd att han kommer fortsätta med detta beteendet framöver och inte ge möjlighet att lära känna mig och att jag då slutligen inte kan behålla honom. Finns det någon expert där ute som vet hur jag kan handskas med detta? Någon som känner igen beteendet? Tack på förhand!
Glömde övrig information! Buren är (tillräckligt) stor med massa plan och våningar och jag har skämt bort dem med gnagmaterial.
Hej! Först och främst grattis till dina nya familjemedlemmar! :)
Det är ett väldigt vanligt beteende för nyinflyttade degus och ett tecken på stress. Det behöver inte vara stress över att det har för LITE att göra utan snarare att allt nytt är alldeles för mycket. De flesta degus jag har haft har snarare varit åt det känsliga hållet och varit mer i behov av lugn, stabilitet och rutin än en massa nytt hela tiden. Detta förutsätter att de har plats att röra sig på vilket dina verkar ha enligt beskrivning.
Vi har haft vårt senaste tillskott i ett halvår och han varvar fortfarande ner, dvs. blir fortfarande lugnare. Inte att han har vantrivts men han är känslig och behövde komma in i hur vår familj fungerar. Han är en omplacering som flyttade från där han föddes till ett nytt hem, tillbaka till där han föddes och så till oss, på ett år. Nu börjar han hitta stabilitet och blir allt modigare (och busigare ;) ). Och då har han aldrig varit feg, men ändå misstänksam.
Gör som du har gjort från början, sitt hos dem, låt de komma fram till dig, andas lugn och förtroende så kommer de så småningom landa. Det går inte att säga när de kommer göra det för det är högst individberoende.
Värd på Natural Horsemanship; www.ap-horsemanship.com
Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.
ar du en helvit? ;3;
#2 Tack så hjärtligt för svar! Det enda som krävdes var en hel del tålamod och tid, nu mår han jättebra och vill ut och klättra på mig varje dag. Vi har fått en jättefin kontakt och allt är precis så som jag hoppades att det skulle bli!
#3 Ja, han är helvit! :)
#4 Men vad kul att läsa!! Härligt! Då får du njuta i fulla drag nu :)
Värd på Natural Horsemanship; www.ap-horsemanship.com
Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.