Hon sitter fortarande väldigt stilla. Är det nåt vanligt för degus och just diabetes?

Vad finns det för akut jag kan göra?

Ringde till Blå Stjärnans jour-telefon. Och som svara var trevlig, men kunde tyvärr inte så mycket om Degus. De fråga runt på avledningen, men kunde tyvärr inte ge nåt direkt svar.

Vi var självklart välkomna att lämna henne hos dom. Men…jag känner att de blir lugnare att hon får va här hemma? För de sa själva att de inte va nåt direkt de kunde göra.

Först klockan 8 imorgon börjar deras smådjursavdelning.

:( :( :( Om nån vet nåt så skriv gärna, behöver hjälp.

De andra två kommer ner till henne…försöker få kontakt. Putsar lite på henne. Verkar väldigt söta mot henne, men hon gör inget direkt tillbaka.

Jag föreslår att du åker till en veterinär med en som kan degusar eller i alla fall vet vad en degus är och berätta att du är orolig för att denne har diabetes. Se om ni kan göra blodprov eller nåt och fråga om man kan göra något åt det. Ja skulle också skippa all mat från djuraffären och endast ge dem hö I fall att det är maten från djuraffären som är boven så kanske man kan förhindra att de andra degusarna får symptom.

Hon är fortfarande lika dålig. Sitter stilla för sig själv. Vägrar äta och dricka…hur man än gör. Sambon vakar över henne hemma nu. Får åka ut till blå stjärnan direkt när jag slutar jobbet. Är dock rädd att de inte finns något de kan göra för att få henne må bra. Utan att de ända blir att avliva henne…med tanke på hennes väldigt låga allmän tillstånd :-(

#3 ja alltså jag är osäker på om det finns något att gör mot diabetes på degusar. Jag tror att det enda är avlivning. Men åk dit för det för har du 'tur' i oturen kanske hon har något som går att bota. Men jag skulle inte ha stora förhoppningar.

Och som sagt, se över maten ordentligt, kolla så att det inte är drag. Kolla allt som kan vara orsaken till det dåliga måendet. 

Finns mycket användbart att läsa på http://www.degutopia.co.uk 

Gällande mat, beteende och sjukdomar.

Åh hoppas innerligt att det inte är diabetes!:( Kan du få det på bild? Lättare att säga då:)

Degusar ska absolut inte ha ngn "blandning" som huvudföda. Nytt fräscht hö ska utgöra deras huvudsakliga mat. Bladningar och annat kan fungera som godis eller vid stödmatning av magra/sjuka djur. Degumat = hö.

Om hon bara sitter still och inte äter måste ni försöka få i henne mat. Blanda Critical care (finns att köpa på djuraffär och på djurapotek) med uppkokat vatten (som fått svalna) och ge henne. Låt henne få äta i fred (kanske i en transportbur). Om hon inte äter själv får ni försöka mata med spruta. Hon behöver få i sig sitt dagliga kaloribehov för att inte fortsätta gå ned i vikt.

Har själv en degu med diabetes (hon är en omplacering som knappt fick hö i sitt tidigare hem). Men hon mår förutom starren (i princip blind) bra! Busig och pigg och har bra aptit. Däremot har jag fått stödmata andra individer vid ett flertal tillfällen. Bl a de som haft tandproblem.

Starr behöver inte hänga ihop m diabetes. De kan få starr utan att ha diabetes. Har hon fått starren väldigt fort och blivit blind kan hon ha blivit rädd o deppig. En av mina första degus blev det. Hans starr utvecklades väldigt fort och han tog det väldigt hårt. Hans bror, vars starr smög sig på mer, klarade av att leva blind utan problem.

Jag tycker att dus kall ta degun till veterinären. Försök få dem att vätska upp henne något o kolla mun/tänder. Och sen är det bara att frösöka få igång henne att äta (critical care som #6 rekomenderar brukar finnas hos vetten om ni inte har det & är super). Eller så är avlivning det bästa… :(

Hej

Tillbaka från veterinären och det gick tyvärr inte bra :(

Hon kunde inte se några större problem med ögonen, men de va ganska starkt ljus i rummet.

Men min lilla Degu var ju märkbart dålig :( De fanns liksom ingen lust, ork, kraft till nåt.

När jag va där med Bosse, och det blev problem efter hans kastrering så var han också väldigt dålig. Men han gjorde liksom, motstånd när veterinären skulle kolla saker, precis som kan skulle kunna tänka sig om nån främling ska undersöka saker.

Troligen var det inte diabetes. Fick samma veterinär som vi haft tidigare på Blå Stjärnan, och jag upplever henne som väldigt kunnig.

När hon lyssna på lungorna så lät de tydligen inte bra. Utan nåt frasigt konstig ljud. Hon misstänkte nån form av vätska. Även magen kändes inte hundra.

Och när hon klämde där, så var det väl i princip ända gången Daisy gjorde riktigt motstånd, eller visade tecken på obehag.

Hon instämde verkligen att allmäntillståndet var ytterest lågt. Men visste inte heller vad som kunde orsaka det. För att kunna ta reda på det så var man i princip tvungen att öppna upp henne…för att få en fingervisning. Alternativt kunde det va flera saker som var problematiska.

Och innan de var man ju tvungen att tvångsmata henne…allt kändes fel. De ända Daisy ville göra var att borra ner huvudet i handduken och försvinna. Hon kunde ligga mitt på undersökningsbordet, helt stilla…inga tecken på att vilja nåt.

Det är så otroligt svårt att ta en sånt beslut när man inte vet vad som är felet. Men på hennes sätt att va så kände vil alla tre där att hon inte ville mer. Hon andades också ganska fort vilket ju måste va ett tecken på smärta…

Hon var en sån otroligt fin och härlig degu :( Underbar päls…alltid snäll och nyfiken.

Så otroligt hemskt, konstigt och jobbigt att se henne ligga still efter sin första spruta, med smärtstillande. Sen ligga helt stilla på sidan, men fortfarande andandes…tills hon fick överdosen i hjärtat.

Vi begravde henne i kanten på en större äng där vi brukar promenera. Blev många pussar och klappar innan de kunde lämna henne :( :(

Så ledsen över att det blev såhär :( Lägga henne ensam i hålet man grävt…ville bara va kvar där hos henne, min lilla degu :(

Nästan jobbigt att se på de andra två….känns bara som att det saknas en :(

Hur brukar det gå om nån försvinner? För dom andra…

Tråkigt att höra! 😕

Åh fy! Jättetråkigt att höra :( Vila i frid<3

Beklagar!!

Det låter som du har tagit rätt beslut. Ett av de svåraste besluten som finns i livet.

Det verkar inte som om det var diabetes. Hängig kan de bli av det men eftersom hon reagerade när veterinären kände på henne verkar det ha varit något annat. 

Vila i frid, lilla degu. <3

Beklagar sorgen. :( Det är ju tyvärr den stora baksidan m att vara djurägare. :(

Sitter fortfarande här med sådana skuldkänslor, även om jag inte kan se hur nån annan lösning för daisy. Men jag antar att det är på grund av att man skriver under på nån annans dödsdom. Jag googlade dom två sakerna för att se vad andra skrivit. Så råka jag hitta en helt galen tråd på nåt gravidforum. Där folk ansåg det helt naturligt och Rätt att ta livet av sina annars Friska djur för att dom skulle skaffa barn! Blev så förbannad. Skaffa inte djur från första början om man har den inställningen till liv. Alternativt se till att djuret kommer till en bra mycket bättre familj än vad den är i. Men de va visst för jobbigt. Plus att alla skulle skriva "ta bort" i nån fin omskrivning…Istället för att säga vad de egentligen handlar om. Bland annat en två årig stackars golden som fick sätta livet till, bara för att hon var gravid! Helt oskyldig, helt frisk. Snacka om empati störning! Blev en massa ot nu, ursäkta för det. Men man blir så arg och besviken över vilka fina som inte får eller kan överleva…

Hej. Jag läste tråden och såg att ni undrar hur det blir för de som är kvar… Vår Bibbi blev ensam i höstas och jag kan bara säga att nu är hon som vilken glad o pigg degu som helst. Den första veckan var hon lite osäker o typ letade, väntade att Torsten skulle dyka upp. Ni har ju två i alla fall som fortsatt håller varandra sällskap. Tror det blir bra, ge det lite tid. Mvh Carina

Hej

Tack för ditt svar Carina.

Jo, dom verkar ha det bra…kommit varandra lite närmre. Tycker dom kelar lite mer med varandra, delar sitt stora hjul och så.

Men…de kanske känns lite mer nere ändå :-/

Daisy får man säga var den dominanta av dom…hon som alltid kom springades fram först i alla lägen…om de inte redan var direkt vid dörren.

Så…det blir kanske lite mer slående mot gruppen pga det.

Det är ju betydligt lugnare och tystare…men visst, en är ju inte kvar längre heller.

Vi har ju en ganska stor bur…har funderat på om man ska köpa en eller två till. Blir inte lika tomt som nu…

Men samtidigt, inget man vill göra för snabbt inpå. Vill fundera över det i lugn och ro…och absolut inte få känslan av att man ska ersätta nån, vilket ju inte går.

Har dom ute och leker lite extra mycket iaf