Otillfredställd degu - dåligt samvete
Jag har te deguhanar som jag tog hand om som omplaceringar för 2,5 år sedan. En av dom, den äldsta, har från början varit väldigt krävande. Han är väldigt aktiv och rastlös och det känns inte som det finns något jag kan göra för att göra honom riktigt nöjd. När jag skaffade dom brukade jag låta dom komma ut och springa lösa i ett rum ett par gånger i veckan, men han tröttnade ganska snart på att undersöka rummet så jag fick alltid anstränga mig för att aktivera honom även under utflykterna, för att han inte bara skulle försöka hitta sätt att rymma. När han är i buren demonstrerar han sitt missnöje genom att bita på galler, en ovana han haft sen jag fick honom och som gör mig tokig.
Ett tag hade jag dom i en hemmabyggd bur utan galler och det fungerade bättre, men den var jag tvungen att skrota efter att den gått sönder i en flytt och nu bor dom åter igen i en stor gallerbur.
Buren är rymlig ( ferplats duetto) det finns alltid grenar att gnaga på och dom har varsitt springhjul. Tyvärr kan jag efter flytten inte släppa ut dom så ofta som jag brukade eftersom jag inte har lyckats degussäkra något rum. Dessutom har min livssituation ändrats så jag har svårt att få tiden att räcka till, och i höst ska jag dessutom bli mamma så jag har inte stora förhoppningar om att få mer tid och energi över direkt…
Dom andra två verkar nöjda, men den tredje är som sagt tydligt otillfredsställd, han gnager på gallret konstant, och visar tydligt att han vill ut ur buren. Jag känner mig stressad och har dåligt samvete och börjar till och med drömma mardrömmar om att jag vanvårdar mina djur om nätterna. Vet att jag tar hand om mina degusar efter bästa förmåga och att dom har det bättre än många andra, men det hjälps inte, det känns verkligen inte bra att ha ett olyckligt husdjur som jag inte vet hur jag ska göra nöjd.
Det bästa för honom (eller alla tre, för det skulle kännas galet att dela på en fungerande flock) vore väl att flytta någonstans till någon eldsjäl som hade massor av utrymme och tid, men jag vet att sådana inte växer på träd. Fantiserar om att sätta honom på ett flyg till Chile och släppa ut honom i vildmarken, men det är väl inte särskilt realistiskt… :/
Samtidigt är han ju en otroligt trevlig, social och rolig degu. Han är handtam, intelligent, lättlärd, har glimten i ögat och jag tycker väldigt mycket om honom. Just nu mår bara ingen av oss bra, och jag är rädd att det bara kommer bli sämre när barnet kommer… Vad ska jag göra?
du låter som en bra djurägare!
jag vet inte så mycket om degus, men jag förstår att det måste kännas väldigt stressigt nu när du ska få barn också. Finns det inte möjlighet att omplacera den mest aktiva av dem?
Jo, jag tror det på sätt och vis skulle vara det bästa, eller allra helst låta alla tre flytta tillsammans, då dom trivs väldigt bra ihop och han är flockledaren. Men det känns väldigt svårt att ta steget och erkänna att man är en av dom där som "inte har tid längre" eller gör sig av med sina djur för att man ska ha barn… Fast det handlar ju inte om att jag tröttnat eller inte älskar dom utan snarare tvärt om, att jag vill att han/dom ska må så bra som det går.
Nu kryllar det dock inte av folk med erfarenhet och engagemang för degusar, särskilt inte i relation till hur många som säker hem så jag är rädd att det inte blir helt lätt att hitta någon som gladeligen vill ta hand om en "besvärlig" degu. Jag vet att har man bara engagemanget är han ett väldigt givande sällskapsdjur, när jag hade som mest tid så tränade jag agility och tricks med honom t.ex vilket han var jätteduktigt på.
#2 Ja ska man se på hur det ser ut nu, så finns det nog en chans att om du omplacerar dem att dem kanske får byta hem några gånger speciellt om den mest aktiva känts lite för mycket även för dig som verkar ha mycket engagemang med dina degus
Släpp ditt dåliga samvete!! Gallergnagandet behöver inte nödvändigtvis betyda att han vill ut/är understimulerad, utan kan helt enkelt vara inlärt och sitta så djupt i honom att han har svårt att göra andra saker. Lite som ett beroende. Du har ingen möjlighet att skaffa bur utan galler för att slippa höra gnagandet hela tiden?
Vi bor i en öppen planlösning där det inte går att degussäkra tyvärr. Mina degus springer alltså aldrig ute på golvet som det är nu. (vi fick dock nytt badrum för ett tag sen och jag planerar att fixa så de kan röja där) De bor stort och får stimulans genom ommöblering, nya grenar/saker, när vi pillar med dem (vilket inte sker allt för ofta), men framförallt så har de varandra och det är ju den mest naturliga och bästa stimulansen för dem! Är de dessutom en välfungerande grupp så skulle jag verkligen inte sära på dem iaf!
Som gravid tryter ibland orken, en funderar på hur livet kommer att bli när bebis kommer, hormonerna gör en lättpåverkad och "känslig" och skumma drömmar hör till. ;) Det är helt ok! Känner du att du inte orkar/kommer orka och att du vill omplacer, gör det utan dåligt samvete! Men är det egentligen inte det du vill, så tycker jag att du ska göra det bästa av situationen just nu. Duär redan en bättre degusägare än de flesta och det går ingen nöd på dina killar (även om ena grabben kräver mer än de andra). Själv valde jag att lägga ner min uppfödning när jag fick sonen för dryga 3 år sen, men jag är så himla glad att jag behöll degusarna iaf! Sonen ÄLSKAR att vara m och pyssla med dem, ge dem mat, plocka grönt ute och klappa. Degusen är kanske ingen "barnvänlig" gnagare i den bemärkelsen att en kan sitta o gosa en massa m dem hur som helst, men de är helt super till att lära ungar att djur kan vara fascinerande, intressanta och roliga på djurets egna villkor. Ska bli väldigt spännande att se vad han tycker u om/när vi får ungar.
Och grattis till bebisen måste jag säga! <3 Du står inför det mest fantastiska en kan vara med om!
Håller med #4 till fullo!
Du låter som en jättebra ägare och bara det att du får dåligt samvete fastän dom har det bra (men kanske inte ett "paradis" som iprincip ingen degu har, jag menar.. vad är definitionen av det ens?) tyder ju på att du verkligen bryr dig och att du är en bra ägare som lägger ner mycket själ och kraft på dom.
Kanske blir svårt nu då du snart kommer bli förälder (grattis förresten! :D ) men om du har tid/ork så kan du ju om du vill göra en liten hage inomhus om du har plats, av tillexempel trä/kompostgaller eller dylikt. Jag vet känslan då jag också har en sån.. men man får helt enkelt tänka lite som smurfan-13 säger, att gallergnagadet inte behöver vara tristess, att dom har varann, massa aktiveringssaker osv. Frågan är vem som mår värst, du eller dom?
Be the change you want to see in the world
-Gandhi
Starta ny diskussion