Åååh, så ledsen jag är. Lilla Doris somnade in inatt. Hon dog troligtvis av ålder (och möjligtvis av fel kost.) Jag har tyckt att hon blivit lite tunn det sista men hon har verkat pigg o glad. Hon har kommit springande så fort man har kommit i närheten av buren. Så igår morse märkte jag att något var fel. Hon var burrig och slö. När jag kom hem från jobbet så var hon riktigt hängig så jag började ana vart det var på väg. Vi tog över Doris i mars. Vi vet att hon var minst 5 år och att hon bott ensam, stackarn lika länge. Med sig hade hon en 2-liters glasslåda full med söta bananchips! Hur ofta hon fått äta sådana har jag inte en aning om men misstänker att hon fått det som godis kanske flera gånger om dagen. Är glad att hon kom till oss och att hon till sist fann en vän. Putte och Doris tyckte mycket om varandra och låg ofta i en hög. Han fick mista sina kulor för hennes skull och jag är inte riktigt förlåten än. Jag tror inte att han tålde stygnen för det var kladdigt ända tills de försvann. Penicillin hjälpte inte. Han har inte riktigt samma förtroende för mig som innan. Men nu står han återigen ensam. Jag tycker det är så sorgligt. De trivdes ju så bra tillsammans. Tänk så ensam hon måste känt sig tidigare, men hon har haft det bra här.