För flera år sedan hade jag hand om djur. Hade då fått in en grupp md degusar båda honor och hanar. 2 honor och 3 hanar var det.

Tyvärr så satt alla i samma bur när jag fick dom då ägaren inte var noga med att dela av djuren.

Tids nog fick dom ungar. Som de flesta känner till är Degusen lite av en termit och äter sig lätt igenom en gallerbur. Bara så man känner till det.

Men iallafalla så fick dom en kull som var jättefina och mådde bra.

De fick med mammorna egna burar och hanarna egna.

Men det tog inte lång tid då de hade rymt. Mammorna och papporna lämnade ungarna i burarna och stack.

Vi hade dom inte hemma utan i en bod som vi hade inrett för smådjur.

Så en efter en försökte vi fånga in dom.

Fick in mammorna och en hane.

Men mammorna hade då blivit dräktiga och fick efter ett tag sin andra kull hos oss.

Denna kull lämnade dom bara. När jag kom på morgonen så låg några döda och 3 i ena kullen levde. Försökte allt för de små men dagen efter dog dom med hemma hos mig. Jag gick tillbaka till mamma med andra kullen och då låg en liten plutt där. Han vara ganska stor och denna kull var ngn vecka äldre än den andra.

Han tog jag in och var annan timme dygnet runt drack han röd mjölk ur en dockflaska. Han fick upp i vikt som han skulle och kunde snart äta egen mat. Han fick namnet Ludde.

Ludde lekte och blev mkt social, han kom alltid fram till mig och kunde springa lös, han satt på min axel och han var min bästa kompis. Han visste med all säkerhet att jag räddat honom och för honom var jag hans mamma.

Ludde åkte bil med mig i hans lilla transport bur, vi hälsade på folk, ja allt, han var min lilla bebis då.

Efter ca 1,5 år fick Ludde en liten kompis i form av en mus. De blev bästa vänner och lekte mycket bra ihop, aldrig en gång blev det bråk. De var som gjorda för varandra.

Men så en morgon upptäckte jag att Ludde andades konstigt och chippade ljud kom ut. Jag åkte direkt till veterinären med honom där de sa att han hade fel i lungorna, han kunde ha fått medicin men det skulle nog inte hjälpa för han var så påverkad.

Så jag tog det tunga beslutet att Ludde skulle få springa på de gröna ängarna med sina andra syskon.

Ludde somnade stilla in i min famn och det går inte att beskriva hur stor saknaden är.

Jag kommer hem till en bur med hans kompis ensam kvar i och den kompisen blev ledsen. Men han fick en ny vän efter ett tag så det gick bra.

Från att fött upp honom tills att han fick somna in.

Ludde blev nästan 3 år gammal och hade ett toppenliv hos mig.

Att en liten plutt kan påverka en så pass mycket är ofattbart.

Många timmars sömnlöshet och många timmars underbar tid tillsammans med en vän som påverkade mitt liv till tusen.

OBS. Ta gärna hjälp av specialister när det gäller flaskmatning men jag visste vad jag gjorde så det gick bra.

Ludde klarade sig bra på fet mjölk och sedan började äta själv.

Men hjälp av kunnig är att rekomendera.