Degus iFokus

Degus

Etikettberättelser
Läst 2141 ggr
Flubben
0

Aldrig mer degus...

Hej.

Nu efter hundra tusentals problem med mina degus så har jag nu bestämt mig att det inte blir några fler. Vissa här kanske känner mig från Zoonen (heter Zisoo där) och de vet trolgien att jag inte har haft det så lätt med mina degus.

De första degusarna jag hade hetter Buster och Busifer. Det var två och ett halvt år när det kom till mig. Jag köpte dem från en djuraffär i stockholm. I höstas gick Busifer bort. Han blev avlivad då han var förlamad i bakbenen. Ingen vet varför det blev så på tio minuter och sen var det kört. Jag minns så väl när vi var hos veterinär hur han skulle undersöka allt och hälsa vänligt. Han var så snäll mot slutet. När jag grät på vettkkliniken tröstade han mig. Mittt lilla busfrö <3.

Efter det var det full fart att hitta en vän åt Buster. Det tog ett tag men jag for ner till Göterborg för att hämta två stycken hannar på fyra månader. Precis innan jag åkte visade det sig att en av hanarna var honor så jag fick bara med mig en liten krabat. Tågresan tillbaka skule vara på 16 och en halv timme (och lägg till sju och en halv timme förseningar) när jag väl kom fram visade det sig att Buster hade insjuknat i någon mystisk sjukdom och dog den natten då jag kom hem i mina häner.

Så då var jag där med en ensam liten fyramånaders kille som var rädd för allt och alla och spenderade den mesta tiden tryckandes  längs in i ett av husen. Så än en gång var det full fart att leta reda på nya degus till denne lilla krabat. Jag hittade två lite närmare och så var det iväg hämta dem och sen få ihop dem. Den lille krabaten som jag döpte till Kaos ville inte riktigt komma överens med de äldre herranran. Totte och Otto som jag döpte dem till var ca ett och ett halvt år. självklart med den turen jag har så visar det sig att efter allt urskrubbande av buren så hjälpte det inte Otto hade insjuknat i samma skit som Buster hade och dog senare den natten också.

Så nu hade jag Totte och Kaos i varsin bur och förskte verkligen få ihop dem. Vilket gick jättebra efter ett tag. De satt ihop i ca två-tre veckor innan jag skulle resa bort ett par dagar och pojkvännen skulle vakta dem.

Nu är vi framme vid den tidpunkt som kallas idag så jag skulle kolla till mina så älskningar och så visar det sig att det inte alls har gått så bra. Totte har dödat Kaos och det ända som finns kvar är lite päls från Kaos och en avliden Totte.

Jag känner att jag inte orkar mer. Jag har inte städat bort buren ch allt för jag orkar inte mer. Ta mig inte fel jag älskar degus jag har haft degus sen 2007 och tycker att de är fantastiska djur! Men nu har det vart förmycket. För ett par månader sedan var det planerat att skaffa nya deguhannar och senare skaffa några honor och kanske starta en liten uppfödinng. (Blev krux med föräldrarna så det blev inga hannar, villket kanske var tur) Så från en lycklig deguägare till ingen deguägare och jag känner att jag inte kommer vilja ha degus på ett bra tag om inte aldrig mer. Nej usch och fy…  Känner att det här inte riktigt är mitt år.

Hoppades ni orkade läsa kände mest att jag bara behövde skriva av mig lite…

smurfan-13
0
#1

Men fy så jobbigt du har haft det! :( Så både Totte och Kaos gick bort nu när du var borta?

Beklaar verkligen och förstår att du känner att du aldrig mer vill ha degus. Jag var helt förstörd då jag förlorade en av mina honor för dryga året sen och trodde aldrig att suget skulle komma tillbaks igen efter det. Men för mig gjorde det det iaf :)

KRAM

Athelas
0
#2

Usch vad jobbigt!

Jag förstår att du får "aldrig mer degus-känslan". När två av mina degus gick bort tätt inpå varandra kände jag samma sak. Jag ville inte ha några nya degus och jag var på vippen att sälja de två som jag hade kvar. Men som tur var slutade det inte så, utan jag behöll de två som var kvar och köpte dessutom tre till.

Med Vänliga Hälsningar Åsa och Djuren, http://athelas.cybersite.se/

Flubben
0
#3

Jo de gick bort när jag var borta. Jäkla synd att det blev något som gick fel med dem båda var så söta :)

Så just nu är det nerlagt på degufronen men vi får väl hoppas att det blir att glöden kommer tillbaka för det är riktigt fina djur!

MoaL
0
#4

Usch så tråkigt! Jag beklagar verkligen alla jobbiga motgångar. :/ Jag förstår precis hur det känns, även om jag inte har haft sådana problem just med mina degus, de är tack och lov pigga och glada. :) Däremot hade jag problem med råttorna i slutet av förra året och början av detta, då ett virus orsakade att fem av mina råttor dog inom tre dygn, och ytterligare fyra råttor dog eller fick avlivas efter det. Och idag måste jag fara och avliva min favorit av råttorna för att han är allvarligt sjuk. Det är tufft, och tyvärr sådant som kan hända, men älskar man ett djur så måste man ibland bita ihop och ta smällarna. Tyvärr möter man både fram- och motgångar i livet, även när det gäller ens pälsade små vänner. Och det är nog det som är värst, när det är djuren som drabbas. :S
Ta en paus och känn hur det känns, så kanske du kan börja om med förnyade krafter sedan, om du känner att du orkar och vill. :)
Styrkekramar!

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

ekorren
0
#5

Så helt otroligt sorgligt och jobbigt. När det blir för mycket tappar man sugen även om man älskar dom små krypen. Kände liknande efter mina senaste tamråttor.

Känner med dig.

Kram!

Flubben
0
#6

#4

Jag läste din tråd om det där med råttorna fy vad hemskt! Det är dock samma symtom som Buster och Otto hade… Kanske samma? Jag vet inte..

Tack alla förresten för att ni är så snälla och bryr er! Glad

MoaL
0
#7

Ja, det är aldrig roligt. :/ Det tror jag inte, det viruset sätter sig bara på råttor, inte på degus. Däremot kan ju dina degus ha fått någon annan sjukdom. Vad kan man dock inte veta utan att skicka in kroppen för obduktion. :S

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

ekorren
0
#8

Ibland undrar jag varför man envisas med skaffa djur Rynkar på näsan

Fråga inte mig….jag är ju en sån själv….