Det började faktiskt med att jag hade ett enormt abstinens efter en hund men insåg att det skulle vara svårt att få ihop med studierna. Då började jag fundera på att skaffa mig ett djur som inte kräver att man är med det princip jämt och tänkte då att jag kunde ta upp mitt gamla intresse med gnagare. Har har råttor och gerbiler tidigare men ville ha något som lever längre än två år så det blev degus och jag har inte ångrat mig en sekund! Blev så förtjust att jag nyligen utökade flocken med två nya småskitar ;). Gillar verkligen att de är så personliga och har så mycket jävlaranamma i sig!

Här är Hedvig som är VÄLDIGT förtjust i att bära runt på spaden! Fattar inte vad som är så kul i det men tur hon är lättroad iaf :P

#1 haha vad söt hon var :D jo de har ju sina små "hyss" för sig ;) saknar mina småknattar nu. dock ka jag inte skaffa för ens om ett par år då jag vet vars jag bor och vad jag gör :P känns jobbigt att flytta runt i landet med ett kilo degus och en hel hund plus en själv så det får bli senare helt enkelt ^^

#2 Det låter vettigt :) Förstår saknaden dock!

#3 Jo det är riktigt tomt. ibland är det faktiskt en nackdel att de lever så länge :P nej men nu ska jag testa möss ett tag och de lever ju inte lika länge :P

#1 Haha, så himla gullig!

#4 Nej möss blir ju tyvärr inte alls särskilt gamla, når de tvåårsstrecket så har man tur.

Mina tre tjejer var en riktig impulsgrej. :P Jag hade visserligen beundrat degus på djuraffärer och liknande i flera år, men aldrig egentligen medvetet planerat att skaffa några så snart som det blev. Så en dag, cirka en vecka efter min födelsedag för ett par år sedan, ringde två av mina halsyskons mamma och frågade om jag visste vad degus var. "Jo" svarade jag förstås (duh, som om jag inte känner till de flesta smådjur). "Ja, jag har en jobbarkompis som har tre degusungar som behöver ett nytt hem, och då tänkte jag förstås direkt på dig. Skulle du vara intresserad?" "Ööh.. Klart jag är intresserad, jag är väl intresserad av det mesta i djurväg" svarade jag. "Du kan väl fara och titta på dem? Om du vill ha dem så får du dem av mig i försenad födelsedagspresent, så betalar jag henne nästa gång vi träffas." Hennes jobbarkompis bodde dessutom bara fem minuter ifrån oss, så jag traskade dit lite senare på kvällen och blev förstås störtkär, haha. :P Så de fick följa med hem, hur skulle jag kunnat motstå dem?

#6 Vilken bra försenad födeösedagspresent! :) jag fick mina i förskott ungefär en vecka innan :P