Mina springer också sin väg när jag försöker klia eller stryka dem på magen, men de springer upp i knät på mig från buren när jag öppnar burdörren. Dessutom är de väldigt lättmutade, haha. :P Vägen till en degus hjärta går genom magen.

Men tamhetsmässigt i övrigt så är det väl inte särskilt tama just, inte som i keliga/gosiga, de springer helst och undersöker omgivningen. Jag är bara intressant när jag har mat åt dem, annars är allt annat betydligt mer spännande. ;)

De har dock potential förstås, skulle jag lägga ned ännu mer tid på dem så skulle de nog bli betydligt mer sociala mot mig. Jag har även upptäckt att jag måste "underhålla" relationen med dem. Om jag inte har möjlighet att umgås med dem lika mycket en tid så märker jag också det i deras beteende gentemot mig.

Min tjej är väl lite halv tam jag tycker att hon kunde vart mer tam.

Försöker man ta i henne springer hon iväg och gömmer sig i buren men säger man till henne att hoppa upp gör hon det. Vi får klappa henne och kliar vi henne under hakan och ner mot magen faller hon på sin sida och njuter slutar vi ber hon om mer.

När hon är lös brukar hon springa en runda och sedan komma upp och sätta sig hos mig eller sambon. Hon gör ju en massvis med roligt och när jag tänker efter är hon väldigt tam jämfört med hunden eller katterna ligger hon nog på deras nivå av tamhet.

Hon var inte ett dugg tam som liten utan det blev hon efter att syrran dog. Efter förlusten av sin syster blommade hon ut och blev väldigt tam och vi hanterar och ser henne som typ en katt eller hund.

Mitt gäng är riktigt tama faktiskt. Öppnar jag burdörren så får man ställa sig i vägen för de hoppar rakt ut.

Sitter gärna på axeln och åker med ett varv. Gosar gärna och blir kliade på huvudet men sen vill de såklart fortsätta att springa omkring.

Killarna är lugnare och coolare än tjejerna, tjejerna har mer spring i benen och sitter inte still lika länge.

Men alla går jättebra att pussa på näsan även om man får en protesttass i pannan för besväret.

En är ängslig för allt och är inte tam alls, kan sitta i handen om hon får något gott…men mer än så är det inte. Fast det är i alla fall ett stort steg framåt jämfört när hon var liten….då sprang hon och gömde sig om man så bara tittade på henne. " Va?! *spärrar upp ögonen* Tittar du på mig?!!…hjälp! *spring*"

Hennes syster är tamare och t o m hoppar upp utan godismutor…går att ta upp också. Hon är en mästare att tigga….sticker ut sin lilla nos, tittar bedjande och hoppfullt och frågar: "Har du en nöt?". Får ibland för sig att sitta å slappa i handen…varmt och gott…ibland blir syrran avundsjuk och trotsar sin harighet och kommer dit hon också. Mysigt

Flera av er har riktigt tama degusar…kul att höra!

Alla mina degus är tama och lätthanterliga. Sedan är de ju individer, några trivs bäst med att sitta på axeln och spana, medan andra börjar spinna "så fort man tittar på dem.

Jag har ju en drös hemma just nu och det varierar helt mellan att vara tokiga i mig och vill vara m så mkt det bara går, till att vara mer eller mindre väldigt rädd.

Ingen av mina gillar momentet att bli upplyft, men de flesta tycker det är ganska så roligt att klättra runt på en när man väl är öppe. Hade jag hanterar dem mer så skulle de så klart vara tamare, men med tanke på hur lite de egentligen hanteras så tycker jag de är väldigt tama. Det är främst Mynta som har svårt för mig och det kom efter att Azul gav sig på henne, hon är mkt mer orolig överlag sen dess :( Azul hanetarar jag inte alls längre, hon hugger och är allt annat än tam.

Min degus var ganska tam förut. Då gick han ut på armen och satt sig på axeln så fort man öppnade burluckan. Han är lite mer bortglömmd nu så han nöjer sig med att sitta inne i buren på plankan och bli kliad bakom örat, på kinden och på magen Han är gammal nu så det är lätt att fånga han i buren om jag nu skulle vilja ha ut honom. Men han är alltid lika snäll! Somnar i tröjarmen och så.

Mina tjejer har jag bara haft i en vecka (!) Och de kommer upp i handen, axeln, undersöker hela golvet och dampar ur lite när de måste in i buren igen haha! Dock satt jag bara vid buren med mat i handen i drygt en timme innan de vågade. Tycker att det är positivt!

Iso & Festis är rätt tama, dem gillar inte och bli upplyfta, men det behövs ju inte, såfort dem hör att man öppnar burdörren så klättrar dem ut och sätter sig gärna i handen/axlen! Dock är Festis lite mer försiktig av sig eftersom vi inte haft henne så länge, hon klättrar upp vid buröppningen, men om man vill ha henne i handen får man locka henne med lite godis.

Sen är vår burööpning rätt liten, så man måste ta dem uppifrån = dem tror att man är rovfågel. Iso kan bli kliad bakom frambenet, men inte mycket mer. Båda två ääääääälskar att vara i någon sorts ficka eller innanför en tjock kofta/liknande, då somnar dem 

Innomhus om jag sätter dem på golvet så kollar dem först runt o ska utforska lite sen om man är utomhus så kan jag lägga båda typ 10 meter bort sen ropa lite så kommer dem och kryper upp på en, står man upp börjar de klättra upp för byxbenet haha och sen är dem i buren så flyger dem nästan ut och ska upp på axeln eller ner i luvan men jag har inte använt mig av godis :p i början ett tag men knappt allss längre :)

kan det oxå bero på oldern hur tama dom är ? typ som en kattunge eller valp att dom lugnar sig då dom blir äldre?

Nej de tror jag inte, ena degun min var tam redan när jag fick dem o andra hon var bara rädd men nu är hon mega tam hon med de är nu 10 månader ;)

jag har haft 7 degusar och alla har varit otroligt tama. Vissa har sovit på mitt bröst, älskar att gossa och ligga i handen och kommer gärna ut för att leka. ha vara tålamod och fösök att klappa lite på dem varje jag så vänje dom sig. ;)