ingen jätte erfarenhet av alla degusan men mina har bara av misstag satt tänderna i mig då dom varit för ivriga och missat godiset men dom har ju släppt med engång

men jag vet ju oxå att dom kan slåss men varandra och har jag handen i buren så attakerar dom mig oxå

tycker inte att det ska ha någon betydelse om dom är ensamma eller inte ( att dom bits allså)

Det är inte alls vanligt att degus bits, te.x hamstrar bits väldigt mycket mer än degus, enligt min erfarenhet.

Min degu bet mig bara 1 gång på 9 år, och det var när vi var ute i en park och jag lyfte upp henne lite för hastigt (men inte så det gick hål). Min väns degus har aldrig bitit någon mer än ett lite smak/putsnafs.

Min degu har bitit mig en gång när han var stressat. Han fick träffa en annan degu för första gången och de började bråka. När jag gick emellan bet han mig ordentligt i fingret. Det är en vanlig skyddsreaktion att de bits när de är mycket stressade.

Man har faktiskt sett att degus som lever ensamma kan bli antingen rätt gosiga eller aggressiva. Så att den lever ensam kan förstärka detta beteende eller så var den en stressig situation som utlöste det. I normala situationer brukar de inte bita.

jag hade en degu som inte gillade när jag skulle kolla tänderna på henne, då kunde hon antingen nafsa eller bita. när jag höll i henne bet hon mej aldrig, men hon gillade inte att sitta i andras händer, för det hände att hon bet andra personer utan anledning. tror inte hon var en sån som vill sitta och gosa heller, kanske var det. :)

#4 Jo tack, det har jag varit med om med min första (och enda) råtta - hon högg mig blodig varje gång jag närmade mig buren. Ibland kunde jag vakna av att hon högg mig i tån genom gallret, och det slutade med att jag inte vågade hålla henne utan trädgårdshandskar (och knappt ens då). Stackars lilla Pepsi som hade en sån okunnig matte Råttor som kan bli så sociala och underbara djur. Man kan ju tro att jag lärde mig av mina misstag, men visst satt jag något år senare där med en ensam degu - som tvärtom blev den mest tillgivna krabaten någonsin - kunde vakna upp med henne sovandes i håret, hon kom springande så fort man öppnade dörren. Efter några år skaffade en vän även hon en degu, men vet inte om det var för att hon inte var van vid andra degus, för hon blev aggressiv och skulle döda den andra degun! Hon reagerde inte det minsta på gerbilerna som jag tog hand om eller våra katter.

Någon gång längre fram skulle jag gärna vilja skaffa degus igen, de är så charmiga med alla sina läten Men det får vänta några år tills jag har utrymme att ha en stor fin bur!