Hej!

Ja, det är nog precis som du skriver att lillan försökte – och lyckades – ta burherraväldet… De små är mitt i puberteten nu och då är de som bråkigast. Jag har samma konstellation här hemma med tre stycken där chefen är 1,5 år och småttingarna är 1 år. Minstingen ger sig på chefen med jämna mellanrum men han är minst i kroppen och har inte kommit längre än att bli upptryckt sprattlandes mot väggen.  Tredje håller sig borta då. Jag håller ett vaksamt öga på det hela.

I ditt fall är det helt rätt att hålla de två konkurrenterna separerade ett tag, dock så att de ser och känner lukten av varandra. Jag är tveksam till att flytta den tredje fram och tillbaka eftersom det kan bli väldigt stressande för honom. Och som du skrev är/var han redan livrädd pga bråket.

Jag skulle tom rekommendera att ha honom tillsammans med den ”ettriga” även om det kan kännas orättvist mot stackarn som blev biten. I deras värld är det dock så att den ”ettriga” har vunnit slagsmålet och ville då fördriva konkurrenten, vilket ju inte går när den är instängd i samma bur. Han som var chef förut behöver komma över nederlaget och lite lugn och ro för att läka.

Sedan får du göra en långsam nyintroducering med burbyten och allt. Även om de har bott ihop tidigare kan det ta månader tills de kan bo ihop igen. Puberteten slutar vid ca. 1 till 1,5 års ålder. Sedan brukar de bli lite lugnare eller i alla fall stabilare.

Säg bara till om du har frågor och ett stort LYCKA TILL!!

Tackar för ett bra svar!

Tyvärr, tror jag inte den äldste av dem anser sej besegrad. Han Tänker nog fortsätta försvara sin status..

Ja de får väl fortsätta att sitta å glo på varandra. Känns så himla tråkigt! De som hade det så mysigt!

Vad tror ni om tänderna??

Ena tanden i underkäken har gått av på Herr Ettrig. Tror ni det räcker med en i underkäken att slipa övertänderna mot?? Jag håller koll så klart men vad tror ni?

Ja, det är verkligen tråkigt att de blev osams. Och det är tyvärr bara tiden som kan hjälpa här. Det gör det förstås inte lättare för människan… Jag håller tummarna att de gör upp i en hederlig boxkamp istället och finner sig i den nya rollfördelningen så småningom!

Tänderna går det nog inte att göra så mycket åt för tillfället mer än att hålla ett öga på dem. Det är mycket möjligt att båda övertänderna slipas så att de klarar sig. Det kan bli lite problem med undertanden när den växer ut igen. Den kommer troligen inte vara vass då utan ha en ojämn bruten yta. Håll koll på om den slipas bra sedan. Annars för veterinären hjälpa till.

Berätta gärna hur det går för dem!

Hej igen!

Väldans med vilken fart tänderna växer ut! Det trodde jag inte. Men härligt att se att bettet funkar bra! Den avbrutna tanden är nu lika lång som den andra o de slipas mot övertänderna!

Däremot har den "ettrige" visat sej vara aggressiv även mot sin brorsa som inte  vill slåss! Han sitter nu ensam i en bur (den ilskne) o ser ledsen ut. Men så fort han får en chans måste han blåsa upp sej och "mucka" med de andra! Tror ni han nånsin lugnar ner sej eller kan kastrering vara en lösning? Nån som vet vad det kostar?

Han är ju väldigt gosig mot oss människor. Tror jag ska flytta ut honom i ett annat rum (köket, där han får sällskap av oss) så de slipper se varandra så kanske man kan börja om? Det känns som han skapar oro mellan de andra två.

Vet inte riktigt vad jag ska göra??

Så skönt att höra att det går bra för tänderna!

Bara tråkigt att de inte vill komma överens igen. Jag förstår dig! Det är inte lätt eftersom man inte kan prata förstånd med djuren och faktiskt inte göra så mycket. Kastrering är ingen lösning. Man har inte sett ändringar i beteendet efter kastration! Det är bara stress för djuret. Han kommer nog lugna ner sig men det kan ta lång tid. Som jag skrev tidigare är de mitt i puberteten som kan vara tills de är mellan 1 och 1,5 år gamla. Så det är lite kvar.

Tyvärr finns det inget recept för hur du ska gå till väga. Det kan vara värd ett försök att flytta herr ettrig i ett annat rum en stund. Kolla hur alla beter sig då. Ge de lite tid innan du flyttar tillbaka buren. Om det inte är så att någon verkligen vantrivs. Du får nog hålla på och labba lite. Och återigen, ge det tid så svårt det än är att sitta lugnt och "titta på".

Här hålls tassar och tummar!

Ja det är väl bara att se tiden an. Nu bor Mr Ettrig i köket och alla tre verkar gladare. De andra två verkar lugnare o så även han själv. Både jag och övriga familjen är mycket i köket så han får väldigt mycket uppmärksamhet. Tror inte att han känner sej så ensam. Känns nästan som att han behöver vara ifred lite så får vi väl börja om på nytt sen. Ingen mår ju bra av att vara ensam för länge. Han har en liten kanin strax bredvid att titta på så lite sällskap har han där oxå.

Synd då att kastrering inte är nåt alternativ. Tyckte jag hade kommit på det.

Tackar för goda råd o stöd!

Hallå igen!

Nu tänkte jag berätta lite hur det går här hemma för er som är intresserade.

Nu har jag haft den "ettrige" Pip i köket i knappt två veckor. Till en början verkade han glad över att slippa de andra men verkade sedan mer o mer ledsen. Ville inte bada sandbad längre o slutade sköta sin hygien. Pälsen kändes fet o han luktade svett då han springer mycket i sitt hjul. Ändå har vi  gosat o gullat mycket med honom. Efter att mer eller mindre tvångsbadat honom i sanden insåg han att det var skönt o ville rulla sej mer så nu är han lite frächare.

Jag ställde in buren bredvid de andra två igen o alla verkade tycka att det var spännande. Nån dag senare släppte jag ihop Pip med den rädda lille Joppe o båda var jätteglada. Det är de två som är jämngamla bröder.

De verkade lite spända i början för minsta lilla ljud fick dem att springa och gömma sej. Men inget bråk!

Pip o rivalen  Putte som är äldst fick hälsa lite på varandra genom gallret. Inga utfall, bara tuggande som verkar vara någon form av varning.

Idag några dagar senare släppte jag ihop Pip o Putte i ett rum de aldrig har varit i. Till en början kluckade de glatt till varandra. Sen började de snurra runt o hoppa upp på ryggen på varandra. Ingen ilska. Sen  kändes det som om maktkampen stegrades. Jag lät dem hållas lite men avbröt sen innan det fick gå för långt. Kändes så skönt att de inte rök ihop och började slåss direkt i alla fall. Känns ändå lite hoppfullt.

Nu har de burarna bredvid varandra igen. Får väl testa så här lite då o då, så får vi se hur det går.  Vill ju så gärna att de ska funka ihop igen, älskar ju dem alla tre. <3