Det kommer garanterat bli ungar gång på gång! Men om han är frisk, pigg och inte för gammal kan man kastrera han. Kostar 500-800 kr ungefär.

Angående avel kan du ju först fundera på om dessa individer är bra att avla på. Att de ger trevliga avkommor helt enkelt. Du skriver att honorna inte gillar att bli klappade vilket för mig ger lite "fel vibbar" för avel.

Jag tycker att degus ska vara mysiga, gosiga och kontaktsökande och inte ha några problem med att bli klappade, lyfta eller liknande.

Om du vill ha två burar kan du ju skaffa en kompis till hanen och ha de två tillsammans. Eller som Adrina föreslog, kastrera hanen.

Man behöver ju inte avla, man kan ju ta hem hanen ändå:)

Hur menar du med fel vibbar?

Mina är alltid nyfikna på vad jag gör runt buren, sträcker jag fram handen kommer dom ganska omgående. Den ena är klart mer framåt än den andra, även om de är systrar.

Hennes nya favorit syssla är att springa upp på min axel och sitta där för att kunna speja ut.

Sen var de ca. 5 månader när jag köpte dom, och jag har haft dom i ca. 2 månader.

Varför inte köpa en hona till?

#3 Jag menade inget illa. Menar väl bara att för att jag själv skulle använda ett djur i avel så skulle det vara ett särskilt bra djur. Både mentalt och utseendemässigt. 
Det skulle alltså ha alla kvalitér som jag anser att en degu ska ha.

Just för att det finns så oerhört många som skänks bort hela tiden som folk har tröttnat på, det känns inte som om det behövs fler. Om det inte är något särskilt speciellt med just den degun.

Hoppas du förstår vad jag menar.

Bara en tankeställare, nu såg jag att du redan har köpt hanen men en sak att tänka på om du inte kastrerar hanen.

Är alla tre i färgen agouti (bruna)? För då blir ju även troligen ungarna bara i den färgen, inte för att färgen påverkar djuren mer än utseendemässigt men många köpare vill ha djur som man lätt kan se skillnad på. Därför kan eventuella ungar bli svårsålda och båda honorna lär troligen bli dräktiga vilket gör att de blir väldigt många ungar. Så har du plats och tid för dem alla? Ungarna måste ju även delas upp i olika burar efter kön sen så det behövs ju minst en till bur.

En annan sak att tänka på är att honorna och hanen kan vara släkt eftersom de kommer från samma ställe och många degusar i Sverige är det redan mycket inavel på så det kan resultera i lite mer olyckliga saker.

Vet du något om deras bakrund? är de från grossist eller en privat uppfödare?

Hur du än gör med dina degusar så hoppas jag att det blir bra.

Hejsan!

De har alla samma färg. Men att få dom sålda är troligen inga problem. Och jag har ju 3 burar som är ihopbyggda, och går att spärra av.

Men tror ni bägge honorna kommer bli dräktiga direkt? Om man låter dom bo tillsammans?

Det är ingen direkt degu-romantik, utan det är mest pang på rödbetan, eller hur fungerar de?

Hanen kommer från ett annat ställe än honorna.

Kommer han sluta jaga dom direkt om man kastrerar honom?

#7 Ja, det kommer dem bli med högsta sannolikhet.

Om han slutar sen tror jag nog han gör, men han kommer nog fortfarande jaga dem när de är brunstiga. Men inte jaga för att bråka. Har dock märkt när jag satt ihop degus med samma kön och olika att den ena jagar den andra men är inte intresserad av varken bråk eller parning.

Igår försökte vi en andra gång. Nu efter de har fått nosa och sett på varandra mycket…galler mot galler.

Testa nu att släppa in han hos honorna, de va alla 3 samtidigt. Och denna gången gick det hur bra som helst. De har inte varit nåt bråk alls. De är ett himla spring i buren, haha :) Men honorna jagar hanen med. Men det rör sig bara om härligt kvitter ljud. De har flera gånger legat alla 3 i en stor boll och putsat varandra.

Han har gjort ett par försök till mer intima närmanden, men då pep honorna till och han sluta direkt. Nu är han inne hos dom igen, och det är lika god stämning.

Han verkar bli väldigt bra omhändertagen :) Han verkligen älskar att bli klappad och putsad.

Men om du låter dem va i samma bur nu kanske hanen parar sig med honorna när du inte är närvaranda, och både honorna kommer bli dräktiga och du kan sluta upp med 10-12 ungar + 3 vuxna?

Förlåt, jag vill verkligen inte låta otrevlig men jag förstår faktiskt inte varför man inte bara kan lyssna? Vi som faktiskt vet och vill hjälpa till, du frågar om du kan köpa en hane till dina honor men idt för att lyssna på det som andra gett tips om så köper du hanen iaf, förstår inte riktigt?

Dessutom är det svårare att sälja ungar som endast är agouti som Johanna redan sagt. Folk vill kunna se skillnad på sina degus och det är inte ofta man gör det om dom är agouti allihop.

Dessutom tycker jag det är väldigt osmart att du köpt från djuraffär då du inte alls vet vad dom bär på för sjukdomar eller inre skador. Det är de Ulrika menade, du måste alltid se över om ett djur passar till avel. Sjukdomar, beteende, untseende osv, allt spelar in. Jag tycker du kastrerar hanen så fort du kan!

Ojoj, här händer det grejer :)

Självklart var han bara inne hos honorna medans jag satt där brevid buren och kolla hur de betedde sig. Helt hjärndöd e jag inte.

Nu hade jag redan fixat allt med ev. ungar som sagt, men pratade med en veterinär tidigt imorse om hur det fungerar att kastrera en deguhane. Och efter samtalet så bokade jag även en tid.

Uppfödare och alla andra må tycka att det var osmart att köpa honom ur en zoo affär…plus att det då var en hane.

Men som jag sa tidigare, jag tyckte synd om honom. Han satt ensam där, då några andra småbarn hade gett honom till zoobutiken (han var inte köpt där).

Han hade väl troligen levt ensam hos den familjen, som tröttna på honom…varför vet jag inte. Men då kan man ju dra slutsatsen att han inte fått specielt mycke uppmärksamhet heller. Jag visste att jag kunde ge honom ett bättre hem, och köpte han för en mer symbolisk summa.

Plus att kvinnan i butiken sa att han i princip var lite "förvildad" då man då inte lekt så mycket med honom. Men jag fick jättefin kontakt med honom, och det är samma här hemma hos mig nu. Det gjorde ju saken än mer att jag ville ta hand om just honom.

Har svårt att tro att nån uppfödare kan garantera att deras degus är sjukdomsfria…eller helt fri från inre skador, det är ju smådjur. Och jag har då inte märkt nåt på mina, och hoppas att jag inte kommer göra det heller.

Förstår inte heller på vilken punkt jag inte skulle lyssna? Snarare så att andra inte förstår varför jag ville ta hand om denhär killen. Det var som sagt aldrig meningen att börja avla några. Och de har varit tillsammans i kanske 3 timmar, men aldrig utan min eller tjejns uppsikt om exakt vad de gjorde.

Även om alla mina är samma, så tycker jag inte det är så svårt att skilja dom åt heller. I utseende samt beteende.

Och ska jag säga en personlig sak så tycker jag de känns lite konstigt med hur man ska välja vilka man ska avla med och inte. Bara för några unga honor inte gillar att bli klappade. Anser inte att det har nåt med om de är sociala eller inte.

Visst, hanen gillar verkligen att bli klappad…och jag gillar att klappa honom. Vem vet, de honorna kanske ändrar beteende, de är trots allt ganska unga, och jag har inte haft dom såå länge. Vad är nästa steg, endast avla degus som inte biter på gallret?:)

Blev ett långt inlägg, men jag måste erkänna att jag tyckte att ni skrev lite…hmm, ja det var mycket jag ville svara på.

Ang. att eventuella ungar inte blir svårsålda skulle jag tänka om med. Vi hade två honor som fick två kullar med någon veckas skillnad. Då hade vi allt som allt 19 degus, vi fick alltså kullar på 7 i en och 6 i den andra. (vi hade 4 stycken sen innan) Ingen ville ha de. Då hade vi ändå blandat med viltblå och agouti. Så tänk också på att kullarna kan bli väldigt stora! Ursäkta om detta redan skrivits, orkade inte läsa igenom allt…

Det blev helt tyst?

Nog ingen som älskar sina djur, som vill höra att ens älsklingar inte är "värda" att avlas. Men jag svara ju iaf, och tycker att jag lyssnar?

Men vi måste ha olika syn på djur eller nåt? Fick ju inget svar, men varför skulle det va bättre att köpa en "ny", än nån som troligen haft det tråkigt liv hitills, och som man vill ta hand om?

Jag tänker inte säga nåt om uppfödare här, men annars, när det gäller andra djur. Så är det lätt att få intrycket att vissa uppfödare ser sig själva som gudar. Det är deras sätt, eller inget alls. Sen kan man fråga en annan (kennel t.ex.) som ser det som en självklarhet att man ska göra på ett Helt annat sätt. Och nåt imellan finns aldrig.

Hoppas det inte är så här.

Hej!

Det var länge sen jag hade degus nu men har haft ett par under åren. Och jag förstår din tanke om att du vill ta hand och rädda hanen från djuraffären. Speciellt eftersom han var så kontakt sökande.  Jag köpte mina första två från djuraffären, de var då två hanar på 2,5 år. Inte särskillt tama, man kunde muta dem med godis och de var nyfika och klättrade upp på axeln efter lite om och men. Ville dock varken bli klappade eller särskilt gärna bli lyfta. De var mina älsklingar och jag drömmde om att skaffa varsin hona till dem och få föda upp ungar och föra vidare deras linjer. Jag förstår att det är kul att ta kull på de djuren man har och se vad det blir för något. Det är fortfarnde något jag drömmer om.

Jag tyckte det var rätt att du köpte honom men jag förstår att de andra reagerade som de gjorde. De känner inte dig. Vem vet du kanske är en galen djursamlare  Nej, det tror jag inte och jag tror inte att någon annan tror det för den delen heller. Jag tror att du är en djurvän som ville hjälpa en liten ensam degu och det gjorde du! Och han vill ju självklart ha sällskap men du kan inte tänka dig att skaffa en annan kompis av samma kön till honom istället? Så slipper du ha 15-20  degus hemma, även om du får bort dem är du säker på att du vet att de hamnar i värdiga hem eller kommer de hamna ensama i en djuräffär någonstans? Och om du även vill ha en kull vad tror du folk väljer, en kontaktsökande degu eller en som inte så gärna blir klappad? Jag tror du vet svaret och jag tror att du kommer ha svårt att hitta bra hem till dem som inte är kontaktsökande, för även om hanen är det så sa du själv att honora inte var det så jättemycket och det är en väldigt lite chans att alla bara kommer att få pappans gener på den sociala delen. Vem vet, honorna kanske blir jättesociala i framtiden och då kan man ju kanske tänka vidare på det? 

En annan sak att tänka på också, är honorna verkligen mogna till att ha ungar när de själva är så unga? Vad skulle hända om du sitter där med tolv ungar som mammorna inte tar hand om och som du måste handmata varannan timme dygnet runt? Eller om de får komplikationer vid födseln och honorna och ungarna dör, det är verkligen inte något som är kul.

Sen även om du ser skillnad på dina degus så gjorde du säkert inte det på en gång från början, jag vet att det gjorde jag i alla fall inte på mina, det tog ett tag att lära känna dem och märka deras olikheter. Därför är det också lättare att bli av med ungar som är olika redan från början, då köparna direkt an se vem som är vem och få en uppfattning på en gång vem individen är, även om du vet det som har fött upp dem. 

Såg att du har bokat tid för kastrering nu  Har du kastrerat honom redan eller när har du tid? 

Sen om du redan fått någon hona dräktig så kan du ju välja och spara en eller någon hona till dina honor du redan har så får de annat sällskap också.

Sen ska jag inte skriva så mycket mer, men tänkte dra upp det där om deguuppfödare och avel och det. Det finns väldigt många duktiga degumänniskor som kan otroligt mycket just om degus och månare om artens bästa här på degus iFokus. De är rädda att få en dålig avel här i Sverige, även om ingen menar att det ska bli så. Skillnaden mellan uppfödare och djuraffärer när det kommer till avel är att uppfödarna följer sin degus och ser hur de utvecklas och om de blir sjuka, på så sätt kan de välja hurde ska fortsätta sin avel för att få en bättre och friskare stam med snälla och sociala djur. Det gör inte djuraffärer och du har ingen aning om vad de har för lnjer och sjukdomar bakom sig, det mycket möjligt att just dina är friska men det kan ligga någon sjukdom gömd under ytan som kanske inte syns på dina degus någonsin men som kanske dyker upp i nästa generation och jag tror inte att någon vill bidra med att sätta sjuka djur till världen.

Jag valde att inte köpa in honor till mina degus, vilket jag idag är glad för nu när jag har läst på mer. Jag drömmer fortfarande om den dag då jag kommer att köpa degus igen från seriösa uppfödare med friska linjer och om djuren lämpar sig registera mig som uppfödare och ta min första kull. 

Hejsan!

Tack för ditt långa svar :)

Som sagt, jag har bokat tid för honom. Men jag är ju lite orolig, de måste jag erkänna. De är ju ändå ett ganska litet djur. Men vad jag läst så ska det inte va nåt överdrivet farligt. Så hoppas verkligen de går bra. Känns kanske lite extra hemskt som kille att lämna bort honom så…men men, försöker inte tänka på de…och hoppas att de blir bäst för honom. Så kan han va med sina första riktiga degu kompisar 24/7.

De tolkades nog lite fel med honorna. För visst är de kontakt sökande, de bara inte gillar att bli klappade. Läste på nåt annat forum att de inte var helt ovanligt att de kunde va så innan de blev lite äldre. Och både jag och tjejen fick jättegod kontakt med dom direkt i butiken…sen va de ju lite mer tillbaka första veckan/veckorna hemma, innan de vande sig helt. Men tycker inte det är så konstigt.

Men de springer ut ur buren, in i mina händer utan att behöva locka med godis. Och de blir bara mer och mer sociala destå mer man är med dom.

De kan nog hända att ena honan blev på smällen här om dagen. De va när jag lät honom va inne bland honorna igen. Och en av dom myste väldigt mycke en längre tid med honom. Men en kull kan va kul att ta hand om. För om några dar kommer han ju aldrig kunna göra de nån gång.

Förstår att du är lite orolig men det kommer nog att gå bra :)

Hur gamla är honorna ungefär? Du får väl se om de blir lite rundare om magen om ca 95dagar då ;)